VÅR LÄGENHET – läs om livet på Bondegatan 7
Vi skrev kontrakt en tisdag och två dagar senare på torsdagen så fick vi reda på att vi var med barn. Vi hade inte bara lyckats köpa en trea på Söder som typ bara är fylld av små gamla arbetarbostäds-tvåor överallt utan vi skulle alltså bli tre som skulle bo där! Wow vilken grej! Det här hände nästan exakt 9 år sedan men känns kanske mer som två liv sen eftersom det var här vi fick två barn, gifte oss, spelade in tv-program här, gjorde böcker, hade middagar, somnade i badkaret, renoverade och rev väggar. Det var här vi blev stora – vuxna på riktigt.
Det var här på Bondegatan 7 som vi blev en familj!
Men vi tar det från början. När vi flyttade in så var det många och små rum. Väggarna var senapsgula och bara målade, på ett konstigt sätt, lite mer än halvvägs upp på väggen så att det kändes otroligt lågt i tak och inte alls 2.70m som det faktiskt är. I hallen fanns ett 80-tals valv och köket var långsmalt och trångt.
Det jag nog kommer sakna mest av lyan är den kaklade väggen vid köket. Jag hade någon idé om ett enkelt kök men med en twist. Jag samlade så många balla- fina-udda kakelbitar som jag kunde hitta. Många av dem är bitar ur bårder som man gillade förr, jag tjatade mig in på kakelaffärers lager och samlade rester, sådana bitar som folk liksom glömt bort. Sen la jag hela pusslet på golvet. Mätte ut den exakta storleken och matchade bitar tills det blev helt rätt. Efter det så satte jag upp det på väggen tillsammans med min pappa. Vi bygger så mycket ihop. Bästa sättet att umgås. Så himla roligt! Den långa troféhyllan i armerat glas och arbetslampan från Örsjö Belysning blir lite pricken över i. Bänkskivan är pigmenterad betong som är gjord i Danmark av en firma som heter DFI- Geisler. Totalt väger den runt 800 kg och var en pärs att få upp men snyggt blev det. Jag gjorde också bänkskivan djupare än vanligt – 70 cm så att man verkligen får mycket plats. Mikron är gömd i ett av skåpen för den är alldeles för ful att titta på. Stommarna i köket är från Ikea men överskåpens luckor är specialbyggda och allt är sen industrilackat i den gröna färgen (NCS S 4010-G50Y) som är där nu. Köket visades första gången i Sköna Hem 2006 – se det reportaget här.
Jag som längtade efter yta började med att riva väggarna mellan köket och ett av sovrummen och ut mot hallen. Där var vår stora soffa nu står. Jag älskar att ha en öppen planlösning. Inte bara för allt ljus utan framförallt sättet som det går att umgås på. Att en kan ligga i soffan och dega medan en annan lagar middag. Att flera saker kan pågå samtidigt men att man ändå är tillsammans. Och ytan är faktiskt så stor att det går att några tittar på tv samtidigt som att andra kan föra en konversation vid matbordet utan att störa varandra.
Innan vi flyttade hit så hade jag bara bort i ganska mörka lägenheter det var nog mycket därför som jag målade golven vita. Plus att det funkar så bra när man gillar att ha mycket färger på väggarna som jag gör. Eftersom det är en öppen planlösning och att väggarna har olika färger så målade jag alla dörrar i samma färg som väggen bredvid så att allt smälter ihop. Annars så skulle det blir så rörigt intryck. Vem har egentligen kommit på att dörrar bör vara vita? Det är ju lätt att tro att bara för att man använder en kulör på väggen så blir hemmet skrikigt och svårmöblerat. Jag tycker nyckeln är att använda smutsiga pasteller. Man tänker inte på att det är en ”färg” utan det känns bara mer ombonat och de är enkla att matcha. Den bruna färgen till höger om köket och den lilla halan tv om köket är NCS S6010-Y90R
När vi ändå höll på, så rev vi vidare en stor öppning in till nuvarande barnrum. Dit in går det numera att stänga med specialbyggda skjutdörrar. Tanken är att man ska kunna få in ljuset och expandera rymden men samtidigt kunna stänga in sig om man vill. Extra bra är det just om man har barn för de vill ju gärna vara var vi vuxna är! I stället för att ha en liten barnhörna i vardagsrummet så adderade jag helt enkelt barnrummet till den stora härliga delen av lägenheten. Och det har funkat så otroligt bra. Vi har alltid varit nära varandra men ändå kunnat hitta egna vrår att gömma oss i om vi har behövt.
Väggen i vardagsrummet, vid soffan har nog bytt färg flest gånger eftersom det oftast är den som vi fotar emot när jag gjort jobb hemma. Den turkosa färgen som är där nu är kvar från senaste omslagsplåtningen med Family Living En väggen har också varit 50 nyanser av rosa, grön, gul och tapetserad!
Bokomslaget är också plåtad mot den här väggen!
Och barnrummet ja. Det har byggts om säkert 7 gånger på 9 år. Så många gånger att jag till och med ägnade ett helt kapitel till det rummet i min senaste inredningsbok- Rum För Kidsen. Men det är ju det jag tycker är kul. Att vi förändras eftersom livet förändras och då kan rummen liksom anpassa sig efter det. När jag fick barn hade jag verkligen ingen aning om hur ett bra rum för dem skulle kunna se ut. Så jag lärde mig samtidigt som de växte och rummet fick utvecklas i samma takt.
Nu behöver man ju inte göra ett barnrum av just det här rummet. Det skulle också kunna bli ett härligt arbetsrum eller så kan en ha tvn här inne i stället och kanske då ha ett större matbord i vardagsrummet/köket – det skulle också sitta fint!
Se hur rummet såg ut från början här och hur jag byggde kaninsängen i Äntligen Hemma ser du på den här länken.
Det här barnrummet har också sett ut så här med sängen mot den andra väggen – vilken skillnad eller hur?
Och sen såg det ut så här ett tag med en tapet med grafiskt mönster.
Innan skrivbordet byggdes så hade vi det såhär!
The master bedroom – ja det är väldigt mycket betonat på master. Sängen är hela 220cm bred så rummet rymmer mycket! Sänggavlarna gjorde jag i Nyhetsmorgon Lördag i TV4 – se hur man gör dem på den här länken.
Jag maximerade förutom sängen också skrivbordet – för att det helt enkelt är lättare att jobba då. Den stora garderoben kan du se bättre på den här länken. Den byggdes av en snickare och är inredd med Elfas system och fotad bland annat för Family Living. Färgen på väggen heter AD ALCRO Isglass, en perfekt grå/grön/blå.
Det är också här inne som jag jobbar och förutom ”crazy cat lady” tendenserna jag börjar få när jag suttit ensam för länge så älskar jag att jobba här. Det är luftigt, jag slipper se disken från frukosten och jag gillar att se ut över taken och Skrapan men samtidigt höra att livet pågår nere på gatan. Den mörk svart/grå färgen runt fönstret heter Alcro AD Asfalt
Tapeten på väggen – ja det är en tapet! Den kommer från Mr Perswall. För dem har jag också skapat en barnkollektion.
För att vara en lägenhet på 73 kvm så är den fanimej perfekt planerad. Inte många kvadratcentimetrar som går till spillo inte. Lägenheten har två stora gamla klassiska garderober och i den lilla hallen så får man plats med massor. Vår familj har ett lätt skoberoende så jag byggde en stor hylla för alla (oj vad jag har rensat där för mäklarbilderna ska ni veta). Om man vill så kan man ju bygga för dörren in till barnens rum eftersom de stora skjutdörrarna ändå finns. Men jag gillade att ha dem kvar för att få någon slags cirkulation i lägenheten.
Badrummet är inte så stort men har plats för det mesta. Badkar, dusch, tvättmaskin med torktummlare, toa och en sådan där extra duschslang som blir som en bidé. När rummet skulle byggas om så hittade jag först inget bra golv. Besökte alla kakelbutiker i StorStockholmsområdet och tiden höll på att rinna ut. Jag ville ju bli kär – det är viktigt att verkligen tycka om de sakerna som man släpar in i en hem. Till slut så hittade jag de här plattorna som var lagt inne i en toalett på ett kakelställe. När jag sen frågade var det var för sort så sa dem att det där slutade vi sälja för 10 år sedan. Jag var helt knäckt.
Betongkakel var inte så stort då och jag hade knappt sett något liknande. Men plötsligt vandrar det förbi en gammal man inifrån lagret som i förbifarten viskar att han har ett par kvadrat kvar därinne i ett hörn. Och det var precis så att det räckte till vårt lilla badrum. Det som är härligt med riktigt betongkakel är att färgerna brukar genomfärgas när dem produceras. Det är precis som att varje ny färg har en egen liten pepparkaksform med sin egen färgblandning i som sedan läggs i varje kakelruta. Så trycket/mönstret blir då sådär djupt och vackert. Jag älskar också att det är dimmer i taket. Bra på natten om man behöver gå upp och kissa och skönt avslappnande när man tar ett bad.
Det kan ju kanske verka galet att jag skriver en sådan här text när jag ska sälja vår lägenhet men det finns knappt en millimeter av lyan som inte är fotad eller använd i något jobb – i en tidning, bok eller på Tv. Så allt är liksom redan där ute i cyberrymden. Sedan finns det nog olika sätt att tänka om sitt boende och jag tycker liksom att mitt hem är värt att hyllas. Inte bara för att det är fint och härligt utan framförallt för den här texten blir lite som ett avslut. För oss blir det en slags ”end of an era”.
Vi startade vårt gemensamma liv på riktigt här. Vi gifte oss till och med på gården en dimmig kväll i november för sex år sedan och fick precis plats med 46 sittande gäster i vardagsrummet, karaoke i sovrummet och en enorm ljudanläggning i barnens rum. Så då kan ni tänka er att grannarna också är bra och förstående!
Det var i det här huset som vi testade om vår första barnvagn gick in i hissen, båda barnen tog sina första steg på de här golven, vi har bråkat, blivit sams, festat och lekt här inne. Vi har haft det så oerhört bra. Men nu är småbarnsåren över och det är dags för ett nytt kapitel och det måste bli någon annanstans.
Inte för att vi flyttar så långt. Vi blir faktiskt kvar i samma kvarter. Vi trivs bra här på Söder där det är lite stökigare än resten av stan men också roligare och kom igen – vi vet ju alla, liiite ballare.
I vilket fall så hoppas jag att nästa ägare också kommer att få det så här fint som vi har haft det i den här lilla pärlan!
Läs mer om lägenheten hos vår mäklare Fanstastic Frank på den här länken.
Fotograf Lägenheten: Martin Wichardt
Stylist: Maria Kangärde
Foto på Isabelle: Martin Stenmark